Offer
Från Wikipedia, den fria encyklopedin.
Att offra i schack innebär att man "skänker" motståndaren en pjäs (bonde, torn, springare, löpare eller damen) i utbyte mot något slags fördel, t.ex. schack matt eller materiell fördel. För att det ska räknas som ett "riktigt offer" ska man dock inte ta tillbaka det investerade meteriellet, utan istället få någon slags positionell fördel, t.ex. initiativ, bättre kungsställning eller kontroll på de vita eller svarta fälten. Att offra pjäser och sedan få fördel i utbyte brukar kallas att kombinera, man genomför en kombination. Kombinationer anses, som det mest spektakulära inom schacket och gamla kombinationsmästare som Michail Tal och Boris Spassky, och nutida som Shirov rankas i allmänhet oftast högre än positionella spelare. Anledningen till detta är, att offer är sällsynta, men när de fungerar så är de mycket estetiskt tilltalande och alla vill vi väl någon gång genomföra ett lyckat damoffer, alla offers Wimbledon. Detta offer rankas som det förnämsta, då damen är den starkaste pjäsen och att man utan den i vanliga fall skulle förlora på direkten. detta är alla offers charm, de strider mot materiell logik! Jag offrar ett torn (5 bönder styvt räknat, ½ dam, två lätta pjäser) och gör matt och vinner trots att jag har färre pjäser. Det vanligaste offret är antingen det på f7 (f2) eller löparoffret på h7 i Franskt parti. Det finns massor av böcker fullspäckade med otroliga partier vunna med offrens hjälp, det mest kända är "Det odödliga partiet" där just ett damoffer ingår. Sen detta parti och I kommen alle förstå, varför schack är konst och inte träiger vetenskap.
